må dåligt, har dåligt samvete över mig själv, över hur jag har blivit, över hur det har blivit mellan oss!

jag vet lixom inte. men mina känslor för dig har funnits där hela tiden.. kärlek är fan slöseri med livet!

men vfn jag är fortfarande lika kär i dig som första gången. saknar den jag var, saknar den du var, saknar dem vi va! ta mig tillbaka till verkligheten. just nu känns det som jag bara är instängd i ett mörkt jävla rum och aldrig mera kommer få komma ut, magen skriker efter mat, och huvudverken gör ondare än alla smärtor i hela världen!

sår,blåmärken,rivmärken över hela kroppen, jag är bara så trött på allt det här! jag måste ha tillbaka den tiden då det va du och jag. jag mår verkligen inte bra längre. snart spricker jag...du va den jag kunde offra allt för, den jag kunde bry mig lite extra om, den som betydde mer än någonting annat, jag va den personen som kunde svika alla andra för att få vara med dig. jag mådde bra,jag hade något att bry mig om, någon att prata med, någon att tänka på, någon att älska, nu har jag ingenting längre. jag vet ingenting, bara att jag älskar dig..